Yvonne

Nu har startskottet för mitt födelsedagsfirande gått!
Angelica har gjort strawberry daiquiri och vi är snart på gång till puben.
Karaoke, fast jag får ju inte sjunga....

I alla fall. Jag firar i dagarna tre, precis som traditionen varit de senaste åren.
Ok, med undantag för 25: årsfesten som varade i 5 dagar...

Idag blir det alltså karaoke. Imorgon puben och sen får vi se. Lördag (som är den riktiga dagen) vet jag inte alls än.
Men spännande och bra kommer det att bli.

Nu kör vi!

Stämbandsinflammaiton.
Stämband som inte sluter tätt.
Resultat: Ingen sång på 4 veckor. Droppa äckliga droppar i näsan och ligg och vänta tills de rinner ner i halsen.
Ja, det är lika äckligt som det låter.
Och tråkigt. Så himla tråkigt.
Och kul. Kul med sångförbud i mitt jobb.

Prata kan jag, och sången går också hyfsat bra.
Det gör ju det hela ännu mer jobbigt.
Lite som att säga till en som har lite ont i foten att hoppa på ett ben i fyra veckor.
Ja, jag gnäller, men ååhhhhh......

Jag kommer förmodligen att ha träningsvärk så jag inte kan röra mig imorgon.
Men det är det värt.
High Intense Training igår. Jag lade på lite mer än vanligt och ja...det känns idag kan jag säga.
Idag var jag på Body fit. Mycket knäböj, situps och sjukt många olika hantelövningar.
Jag kände av gårdagens träning idag, så ja.
Imorgon blir det spännande att se om jag överhuvudtaget tar mig ur sängen.
Hoppas lite på att jag inte gör det....min säng är så skön!

Eftersom jag är ledig idag tyckte jag att det en alldeles ypperligt bra idé att åka till Sachsen och fira Max födelsedag igår. Eftersom jag kom dit strax efter 12 så blev det inte så långvarigt.
Men det var trevligt!
Måndagar är ju inte den folktätaste dagen på puben så Eric hade gott om tid att prata vilket alltid är kul.
Födelsedagsfirandet var förhållandevis lugnt men ja, trevligt.
Ledig som jag är så tog jag givetvis sovmorgon ;)

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Nu har ju halva dagen dessutom gått....
Men jag har i alla fall tvättat lite och ringt sjukförsäkrings-firman och pratat lite.
Nu lät det som jag haft lite small talk med dem men nej, så var det inte riktigt.
Var tvungen att bringa lite ordning på registrering mm.
Självklart kunde tjejen inte hjälpa mig utan jag måste - surprise - gå till ett av deras kontor för att göra det.
Varför vara smidig och fixa det via telefon liksom.
Typiskt tyskt....

Nu ska jag strax ner på stan och se hur jag kan fördriva dagen.....

Igår gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort.
Jag låste ute mig!
Eller ja, inte bara mig själv, utan Angelica och Anna också.
Jag slog helt enkelt igen dörren och insåg för sent att nyckeln satt i på insidan.
Då är det omöjligt att öppna från utsidan.

Jag ger mig själv en mental utskällning och rycker lite i dörren innan jag ringer till Angelica för att berätta om det lilla missödet. Hon sa att jag skulle ringa Malin och fråga vad vi skulle ta oss till.
Ringer Malin och pratar med både henne och Franck.
Tre val.
Försök med typ...ett hårspänne. Försök med ett kreditkort. Ring Schlüsseldient. (Typ låssmed)

Jag och Anna går tillbaks in i traphuset och försöker med ett hårspänne.
Det går sådär.
Vi försöker med ett kreditkort. Nja, inte alls.
Vi går ut igen och letar efter en låssmed eftersom vi tror oss ha sett en runt hörnet.
Visst. De hade flyttat och vi hittade inte nya stället.

Fram med telefonen och googlar fram närmsta låssmed.
Eftersom det inte var jättelångt bort går vi alla tre dit i samlad tropp.
Det visade sig vara lite längre än vad vi trott, men till slut kom vi fram.
Eller fram och fram, vi kom till en bakgård med några skppbilar och det såg allmänt dött och läskigt ut.
Anna tog mod till sig och öppnade en dörr och ropade Halloooooo???
När vi märker att hon fick svar går jag också in.
Angelica stannar utanför med repliken "Är ni inte ute om 10 minuter ringer jag polisen, ok!"

Det behövde hon inte.
Mannen vi träffa var jättetrevlig och när jag berättade vad som hönt och frågade om han kunde hjälpa oss sa han  "Ja, jag måste väl, eller?"
Skön inställning.
Han kommer i alla fall och dyrkar upp låset på typ 20 sekunder.
Gissa om vi var tacksamma?!

Detta lilla äventyr kostade mig 60 €.
60 €!! Kul. KUL!
Det enda bra med det var att det egentligen skulle kostat 80 €. Men han tyckte att vi "bara" behövde betala 60.
Tack Herr Schlüsseldienst!

Denna helgen är jag helt, helt ledig!
Underbart om ni frågar mig.
Fast hade jag fått välja hade jag hellre varit helt ledig nästa helg då jag fyller år. Men jag fick inte välja.
Nåväl.
Idag tog jag ordentlig sovmorgon och vaknade typ....11.15.
Fint.
När jag var tonåring sov jag inte alls sådär länge som alla andra gjorde. Jag sov på sin höjd till 9.30.
Men sedan jag flyttade till Gran Canaria 2007 har det inte varit någon hejd på mig.
Sedan dess kan jag lätt sova till 11 om jag har möjlighet.
Ok, ärligt. Jag kan sova till 12 och 12.30 också.
Så ja, jag kompenserar min borfallna tonårs-sömn som vuxen.

Igår var det som ni vet torsdag.
Och torsdag är torsdagsöl. Torsdag är för mig (eller oss) som en fredag är för många andra.
Ja, ni fattar.

Nåväl. Igår när jag var på väg hem från gymmet fick jag ett sms om Kingka.
Kingka är klubben man ska vara på på torsdagar. De har liveband varje torsdag och de är riktigt bra!
Kom hem till ett mindre blodbad och kaos läs Angelicas blogg för att bringa klarhet i det...
Åt, duschade, sminkade mig och sen drog vi.
Väl där träffa vi Marco och Jc ovh några av deras vänner.
Nu låter det som att det var en slump att vi träffa dem, men believe me, det var det inte.
Så.
I vanlig ordning när det är kombinationen Marco + Jc var det bord med drinkar och stämningen var minst sagt på topp. Och ju längre kvällen gick desto roligare blev det.
Tills det blev galet.
Det är så himla kul att gå ut med dem!

Idag har jag varit helt ledig och inte gjort många knop alls.
Lunchade 2,5 timme med Jessica. Sen mötte upp Izabella lite snabbt.
Nu har jag, Angelica och Anna just kollat Seven och dreglat över Brad Pitt.
Snart blir det sova och ja. Jag är ledig hela helgen!

För att knyta an till gårdagens inlägg.
Detta läste jag på dn idag:

Välkommen till det som på amerikans­ka kallas quarterlife crisis och som på svenska blir ungefär 20 plus-krisen. En kris som just drabbar personer i 25- till 30-årsåldern. Personer som inte sällan är välutbildade, har arbetat i ett par år och är måna om sin frihet men oförmögna att fatta beslut om jobb, relationer och framtid.

Typiska symtom är just obeslutsamhet och ett allmänt missnöje med situationen. En längtan efter att göra något annat – men frågan är vad? Det är svårt att sätta fingret på 20 plus-krisens kärna som omringas mer av ångest än action.

Vad tror ni? En hel del stämmer faktiskt in på mig. Inte allt, men en del.
Jag kanske har en liten kris. Vem vet...

Angelica får stå ut med att jag klagar på att det inte händer något i mitt liv.
Att det liksom är tomt och innehållslöst.
Riktigt löjligt, men det känns så ibland.
Jag kan egentligen inte sätta fingret på vad det är jag vill ska vara annorlunda, men jag vill väl ha lite action!

När jag tänker efter är det ju rätt bra.

Jag har ett jobb som jag för det mesta trivs väldigt bra med. Ett yrkesval som tagit mig ut i världen.
Trevliga kollegor och stor variation i jobbet.
Jag får resa lite då och då i jobbet och se lite av andra tyska städer.
Jag bor i en fin lägenhet.
Jag pluggar på distans. Nästa kurs börjar 30 januari och den ser jag verkligen fram mot!
Jag tränar så ofta jag kan. Gymmen som jag går på är stora, fina, fräscha och har massor av bra och roliga pass.
Jag bor i en stad som jag gillar. En stad där det nästan alltid händer något.
Jag har fina vänner. Både här i Frankfurt, i Sverige och andra delar av världen.
Jag äter ute, går till puben, klubbar så ofta som jag känner för det.
Jag gör ett par stycken resor om året eftersom jag gillar att resa och flänga.
Jag går, tro det eller ej, på date då och då.

Så, vad mer kan jag begära av livet?
Ja, nåt mer kan man väl alltid.
Men jag borde nog vara nöjd.
Så tomt är det ju inte.

I torsdags gick vi till Odwyers för en karaoke och torsdagsöl.
Torsdagsöl för mig blev några drinkar eftersom jag fortfarande inte lärt mig dricka öl.
Jag, Angelica och Anna gick dit och fick sedan sällskap av Max, Carl Philipp och några till.
Vi sjöng, pratade och allmänt kul.
Jag har verligen saknat torsdagarna på Odwyers. Låt det bli många av dem i vår!
Kvällen var toppen och jag somnade med ett stort leende....

För första gången i mitt liv har jag missat ett flyg.
När jag skulle flyga hem till Frankfurt i måndags hade jag kollat fel tid och missade planet.
Inte kul kan jag säga!
Att boka biljetter med kort varsel är inget kul. Och framför allt inte billigt.
Men efter många om och men och en gnutta panik och massa förbannande av mig själv hittade jag en som inte kostade alltför mycket.
Det blev KLM med stopp i Amsterdam.
Suck.
Men hem kom jag.

När Angelica sa att hon och Marco kommer och hämtar mig började jag gråta.
Av lättnad alltså.
Så trots att dagen började riktigt dåligt slutade den i alla fall bra.
Och det var ganska rätt skönt att komma hem till sig själv igen faktiskt.

Lite dålig uppdatering de senaste dagarna, men det har inte funnits tillfälle.
I tisdags var Anneli helt ledigså då åkte vi med den skandinavisk/egyptiska firman Colona Divers för att snorkla i Röda havet. Närmare bestämt Ras Muhammed som är en nationalpark.
En heldag på havet med tre stopp för snorkling i olika rev och lunch på båten.
Så himla nice!!!
Reven var helt underbara, det går inte att beskriva!
Anneli hade med sig en undervattenskamera, får se hur bilderna blir när hon framkallat dem.
Framåt kvällen mötte vi upp Annelis pojkvän och hans kompisar på en bar i Nama Bay.

Igår tog vi sovmorgon, skönt!
Efteråt blev det en tur i Sharm el Sheikh och kollade runt lite.
Tyvärr var Anneli tvungen att åka till Jerusalem i natt, så hon åkte runt 23.30 igår =(
Så tråkigt att jag inte kunde följa med, men men.
Det hade väl blivit krångligt om jag missat flyget hem.

Idag blir det lite slöande i solen och sen packa väskan.
Jag slipper i alla fall ta bussen till flygplatsen eftersom Annelis pojkvän är så snäll och kör mig.
Sen blir det en natt i Göteborg hos Marina innan det är dags att bege sig för de sista dagarna i Småland för denna gången.

Det blir inget Israel och Palestina för mig tyvärr.
Av någon anledning är utflykten flyttad just denna vecka!
Så himla trist!!.
Men men.
Anneli är ledig tisdag och onsdag så då ska vi ha kul!
Imorgon ska vi snorkla i Röda havet, det kommer bli nice.
Och på onsdag blir det nog att kolla in närområdet lite närmare.

Förresten, jag fick två fina sjalar av syster! Julklapp/födelsedagspresent.
Jag fick välja själv till och med!
Visar när jag kommer hem eftersom det inte riktigt har velat fungera att ladda upp bilder hittills.

Jag är rätt nöjd med gårdagens firande.
Vi fixade oss snygga hemma på hotellet och sedan mötte vi upp resten av Annelis kollegor.
Väldigt trevliga allihopa!
Vi åt femrätters (!) tillsammans med några andra nordiska resebolag på ett ställe som hette Little Buddah.
Helt ok!
Rakterna vid tolvslaget var väl inte de mest spektakulära, men so what?
Nytt år blev det i alla fall!
Efter tolvslaget drog vi vidare till Hard Rock Café.
Efter en stund där kände jag att allt inte stod rätt till.....
Jag blev sjukt yroch ja, var tvungen att kräkas. På toaletten, jag hann!
Och nej, det var inte på grund av drinkar, det var något med maten. Faktiskt.
Även en av de andra kände sig inte helt ok efteråt.
Så...kl 2 sa jag hej då och syster tog mig till taxin.
Lika bra det tyvärr.

Men trots det var det en bra kväll!
Första gången jag och syster firar nyår tillsammans sedan vi var typ....små.
Idag känns det bättre och jag kunde äta lunch till och med!
Ikväll blir det att äta ute och hoppas på bättre tur än gårdagen.

Jag har försökt ladda upp bilder i 20 min nu, det går inget bra.
Gör nytt försök en annan gång!